HISTORIA

DET VAR EN GÅNG…Redan år 1879 fastställdes grunderna i storskiftet i Särna socken och Idre kapellag. Då bildades Särna-Idre Besparingsskog. Storskiftet innebar gemensamt ägda skogar, besparingsskogar, där alla fick del av avkastningen. Marken delades in i skiften som blev privat skogsmark och statlig mark, nuvarande Sveaskog. Grovt sett blev 1/3 besparingsskog, 1/3 statlig mark och 1/3 privat mark. Avkastningen skulle i första hand täcka kostnader för att förvalta och bevaka skogen, samt åtgärder för att säkra återväxten och förbättra skogen. Dessutom skulle avkastningen användas för att på olika sätt utveckla bygden och underlätta för befolkningen. Särna socknemän var framsynta och hade 1861 fått tillstånd av Konungen att hugga timmer och sälja från Kronomarken. Detta innebar många arbetstillfällen för trakten. Första åren fick de tillstånd att hugga 30 000 timmerträd per år. 1865 sänktes det till 20 000. 1888 upphörde detta i och med att Besparingsskogen var bildad.

Sammanlagt sålde Särna Sockemän 552 000 timmerträd av de grövsta och värdefullaste dimensionerna. Sommaren efter bildandet av Särna- Idre Besparingsskog påbörjades till arealen det största storskiftet i Dalarna. Det fanns tidigare ingen riktigt bra karta över Särna socken och Idre kapellag så man inledde storskiftet med att staka upp och röja undan skog i ett rutsystem över hela socknen. Dessa linjer var 20 till 30 for (6-9 m) breda. Stakningen började vid gränsen till  Härjedalen, Näsfjällsröset, strax norr om övre Hågådalen. Baslinjen, som den första kallades, går nästan i söder med några graders lutning mot öster. Den går nära Idre kyrka och möter Transtrandsrå strax öster om gården Storbron. Öster och väster om baslinjen höggs kontroller på ett avstånd av 20 000 svenska fot. I rät vinkel mot dessa kontroller stakades paralleller på ett avstånd av 14 000 svenska fot. En sådan rektangel innehåller därför 5 000 tunnland. Skogsskiftena lades ofta ut i samma riktning som dessa kontroller och paralleller liksom fäbodskogarna, ”vôllrutern”. Den nordöstra så kallade ”Besparingslina” började vid 14:e parallellen och stakades sedan i sydost genom att tangera varannan rektangels nordöstra hörn för att sedan sluta nära en vinkel på Älvdalsrået ett stycke söder om gården Per-Anders.

På så vis bildade Besparingsskogen ett jämnbrett område med Fuluälven som blev dess gräns mot sydväst. Sedan kunde det egentliga arbetet börja med att kartlägga byarna med alla gårdar. Det var detta som många fick arbete med. En av dessa var den 17 årige Erik Berg från gården i Elfros. Läs mer om hans historia här.

 

 

Bilagor